Vaknade av att chefen ringde en morgon halv elva och undrade varför jag inte var på jobbet. Kan bara vara en tidsfråga innan jag kommer in till Louisiana, Max Ernst lockar som en dalkulla på andra sidan sundet, om Madeleine har lust att åka över med mig.
-Du stannar bara för vissa på övergångsställena, sa Jonathan. Vissa tjejer.
-Vilka tjejer?
-De snygga tjejerna.
-Och de fula?
-Nej, de har du aldrig stannat för.
Och jag tänker på ctails salamipizza, som en bild för kunskap, det mångskiktade. Men jag skall tänka mer, och nyktert, på det innan jag säger mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar