Dröm, pöbel, jäv, pirat.

"Jag drömde om ett samhälle där alla, " sa jag, "även pöbeln, kunde säga vad de ville, utan risk för förföljelse eller reprisalier. Det var ett fritt samhälle, på gott och ont. Men sedan fick vi poliser där."

"För att folk hotade varandra?"

"Nej, för att övervakning är en lukrativ verksamhet."

"Vilka var pöbeln?"

"Pöbeln var vanliga, andra klassens medborgare i Rom, varken slavar eller patricier. De fick inte kännedom om lagarna, men om de bröt mot dem, så skulle de ändå straffas. Oavsett om domarna var jäviga eller ej."

"Vad är jäv?"

"En person är jävig om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet."

"Hur kommer du att rösta i EU-valet?"

Han frågade hur jag skulle rösta, och trots att mamma håller rösthemligheten för helig, svarade jag, "Pirat, såklart."

Förestående salamipizza.

Vaknade av att chefen ringde en morgon halv elva och undrade varför jag inte var på jobbet. Kan bara vara en tidsfråga innan jag kommer in till Louisiana, Max Ernst lockar som en dalkulla på andra sidan sundet, om Madeleine har lust att åka över med mig.

-Du stannar bara för vissa på övergångsställena, sa Jonathan. Vissa tjejer.

-Vilka tjejer?

-De snygga tjejerna.

-Och de fula?

-Nej, de har du aldrig stannat för.

Och jag tänker på ctails salamipizza, som en bild för kunskap, det mångskiktade. Men jag skall tänka mer, och nyktert, på det innan jag säger mer.